Poeter Utan Gränser

Låser min dörr, knackar på utifrån,
ber om mer precis som förr.

Jag ringer din telefon, men får inget svar
Jag vill ju veta,vad det är vi har kvar

Kan vi lappa och laga och pussla mån tro
Jag måste veta för att finna min ro

Du svarar inte, trots att jag vet att du är där
Rullar mig i vit svepning, martyrtankarna förtär

Du vet att det vi gjorde var fel, men vi gjorde det
Konsekvenserna är ingenting jag vill stanna kvar och se


De såren vi skapade, djupa, variga och många
Som knivsår på kroppar, våra sinnen så trånga

Inuti rinner blod nedför min hals
Jag orkar inte längre dra denna vals

Så jag svalde mina piller tillsammans med din påhittade sanning
Finner den felande länken som effektivt förstör allting

Bjuder du upp till dans, så leder jag dig till dödens fyra
Du bjöd, jag tog, jag lever, du dog, aldrig mer kommer du styra